DanniStyyle

okey, tillbaka till botten igen... upp och ner, ner och upp. åt helvete med allt. så fort jag mår bra och är glad för någonting kommer tankarna in i huvudet lika snabbt igen. kommer jag nånsin glömma de som hänt? kommer ta en evighet... var ni tvungna att ta upp en anmälan, jag hade förhelvete nästan glömt de! ni plågar mig. känns inte som någon fattar hur jobbigt de är...
och jag kan inte sluta tänka på hur de kunde bli så fel, var allt mitt fel?
undra hur de kommer kännas för dig sen, de kommer va du som dödat mig. de var ditt fel att de hände, kommer inte va med på nån jävla rättegång. jag kommer inte klara de, tror ni att jag klarar prata om de öppet? jag kommer va helt förstörd efter de.
Jag har gråtit för många ggr för att de hände, JAG VILL FAN INTE MER! tkr jag har kämpat länge för de här nu, men snart orkar jag inte. Jag är nästan alltid glad när jag e med kompisar, men när jag är ensam blir de svårare. de här är inte den ända anledningen till att jag mår dåligt, men de är den största.
jag vill bara bort härifrån nu, men jag kan inte :'( Hade jag aldrig haft nathalie, Jennifer och veronica hade jag vart borta för längesen...ni skulle bara veta hur mkt ni betyder, jag älskar er mest. <3

Jämför mitt liv med en sjukdom som är positiv,
Tankar och känslor plågar mig som HIV...